Jag hatar denna värld där man e rädd när man cyklar hem på kvällen, kan även vara rädd på dagen. Världen e full av sjuka människor. Jag cyklade genom skogen o tänkte .. bakom det trädet kan det stå någon, eller bakom det.. osv.. är det normalt o känna så? jag kan ju knappast vara ensam om det.. sjukt att denna värld är såhär nu, den har inte alltid varit såhär. visst det har alltid funnits psykopater, men nu är det definitivt fler. sjuk sjuk värld!! jag känner mig inte ens trygg o gå ut med soporna på kvällen, det e hemskt!

Denna värld där man inte kan lita på någon till 100%, ens bästa vän kan lätt bli ens värsta fiende, känner man någonsin en person? ne en person reagerar inte alltid som väntat, ganska ofta inte.. och man vet aldrig vart man har någon, den enda man riktigt kan lita på är sig själv.

Att leva som i en bubbla kan kännas tryggt, men hela tiden finns det folk utanför som försöker sticka hål på den, vissa goda men vissa onda, hur ser man skillnad på dem? det gör man inte, inte försen det e försent.

Jag hatar att man aldrig egentligen vet någonting, man vet inget om människor, inget om vad man vill och faktiskt inget om vem man egentligen är


What to do?