Jag ber alla som inte gillar massa bla bla prat saker att sluta läsa... nuuuuuuuuuuuu..

Så.

Jag vet att alla ni som läser (som jag känner) tycker om mig o vill mig väl börjar jag med att säga.. :) Alltså jag har aldrig bett folk läsa min blogg om de inte vill. knappast. vem som helst kan läsa, för den ligger på internet. Men jag har aldrig sagt jag är perfekt och är precis som jag vill. .. Framförallt för jag har svårt o tänka fan så bra de kommer gå, när de inte känns så. Sen tycker JAG det är lättare att tänka att man kommer att misslyckas så man är inställd på det. Och jag är orolig, därför blir man extra negativ.. lite svårt o tänka klart jag klarar det när det är SÅ mkt o lära sig. Men ja, jag ska göra mitt bästa imorgon. Klart jag ska det.... men i en blogg får man dela med sig av sina innersta tankar. så det så.Trodde jag inte att jag inte hade en chans hade jag inte suttit o pluggat ens. Då hade jag fikat med Sara. fan så mysigt vi hade haft det! men nästa vecka tjejen.. dåå :D

Men ni får gärna tycka vad ni vill. Men just nu, idag, igår. Är jag inte mig själv. Jag är extra negativ och nervös.  Jag skriver om det för att försöka berarbeta det. Igår när jag stolpade upp fördelarna med att kugga mådde jag sjukt mkt bättre efteråt. Min blogg är min terapi,som råkar vara ute på internet. Jag ser gärna att ni läser, ni får gärna kommentera... men bara ni respekterar mig, ni behöver inte förstå. Ni som inte vet hur jag är innerst inne och framförallt varför.

Jag spelar ofta på min negativism med, ironisk ni vet Jag höjer allt till en sjuk mängd för att få det lite roligt med. Varför inte ha kul? Visst jag tänker ofta negativa tankar, men ärligt jag tror alla gör det mer eller mindre. VIssa går med en skepnad att allt jämt är rosenrött, det tycker jag är falskt. Eller ännu värre tycker du det, då lever du i en fantasivärld utan dess like. Livet är pest ibland, underbart ibland. Därför det kallas livet. Om allt jämt var sol.. då vore det inget liv, och då skulle man inte märka när allt var solsken... ni fattar..... men nu är jag nere, för jag känner mig pressad. Jag sitter här o botar min press. Det är sjukt avkopplande att skriva i bloggen faktiskt, man liksom lägger ifrån sig känslorna lite. Eller sätter namn på dem. Blir av med dem, förstår dem.

Jag har många gånger funderat över att lösenskydda min blogg, bara för den ska bli så privat som möjligt. Men samtidigt har jag aldrig sett en riktig anledning till det....

Jag har större humörsvängningar än de flesta och är inte glad jämt. Men jag är en lycklig människa över det stora hela med underbara vänner (mkt kärlek till er) och världens sötaste pojkvän!

Nu ska jag.. tadam . PLUGGA! Ska ta ett bad.. men ska ta med äckelboken, jag slipper den aaaaldrig!