Jag försöker verkligen skapa lust att skriva... men den lusten finns inte. inte ens lite. inte för att jag inte tänker massa. inte för jag inte känner massa. utan för att jag känner mer o mer att jag inte vill öppna mig här längre. begränsade läsarna genom lösenord.. men räcker det? det känns ändå som att det går inte att vara helt ärlig... eller klart jag kan. men vissa ska inte få veta vad som händer. det behöver inte betyda att de inte är mina vänner. utan att vissa saker vill jag helt enkelt inte berätta för alla. vissa saker vill jag inte skriva ner. och vissa saker vill jag inte ens tänka. för tänker jag dem, då kan de bli verkliga.

Idag har varit en sjukt effektiv dag, uppe redan sju. målarna skulle komma halv åtta, tror ni att de kom? nej. tror ni att de hörde av sig? nej! det var jag själv som på eftermiddagen ringde o frågade vart fan de höll hus? o vad är det för stil. men de kaaanske kommer på onsdag. trevligt. jävla skit. men datarummet är ommöblerat som fan o får stå såhär tills de är klara...... när det nu blir. kan ju vara bra om de börjar först? Aja hållt på o fixat med gardiner, beställt nya, bestämt hur de gamla ska läggas upp, gått på snokvandring i lambotown för o se hur andra har det i köket, mitt nya fönster är konstigt.


<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Jag saknar honom. Hela tiden. Jag älskar honom så otroligt mycket. Det är sjukt hur mysiga våra helger är jämt. Jag kan inte förstå hur mitt liv skulle se ut om jag inte hade han i mitt liv? han är så sjukt otroligt jävlaapviktig helt enkelt... Han är den som jag älskar och som jag ska tillbringa resten av mitt liv med. Om jag får bestämma. Och jag tror att han känner likadant. Visst är det underbar känsla.. den där kärleken? den där kärleken som tar en med storm. som lyfter upp en. som får en att känna sig älskad. den där kärleken som bara finns mellan två människor. den är sällsyn. jag har aldrig känt såhär, på riktigt. inte ens i närheten. det är sjukt hur mycket man kan älska en annan människa. och det gör mig rädd också. för bara tanken av att förlora honom gör att jag blir tårögd. jag behöver honom. varje år. varje månad. varje dag. i resten av mitt liv.

Jag älskar dig Eric!

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3